// POMBO //

Pombo har sedan 2008 spelat en viktig roll på den svenska musikscenen med fyra hyllade album i ryggen (Hunden, Faller du så faller jag, Blåmärken och Kräftan).

Det är svårt att säga något om Pombo som inte redan är välformulerat av svensk musikpress, där fraser som "popmusikens djupaste djup", "nonsensfri surrealism" och "helt unik" inte är sällsynt att snubbla över. Men om vi tar det från början; Pombo har verkat i snart 15 år och har från start utforskat olika konstnärliga uttryck i samspel med jazzmusik. Pombo spelade inledningsvis mycket på gator, torg och minimala caféer på Södermalm i Stockholm – platser där jazz vanligtvis inte existerar, åtminstone inte i Sverige.

Under senare år har dom spelat på större scener som Fasching och olika jazzfestivaler runtom i Norden men erfarenheten av att uppträda på gatan, där kontakten med publiken behöver knytas snabbare och starkare än på en »vanlig« konsert, har färgat av sig och finns kvar än idag. Samhörigheten med lyssnarna är A och O. Att bevittna en Pombo-spelning, eller att lyssna på deras album, ska inte göras passivt. Musiken bjuder in till äventyr där deltagande uppmuntras!

//

"Pombo är ett band som man kan lita på. Intelligens, humanism och samtidsspeglande går som en röd tråd genom deras ständigt föränderliga konst /.../ Genom att konsekvent följa sina egna hjärtan och hjärnor inspirerar de andra att göra detsamma. Genom att paketera svåra ämnen i originell och förhållandevis lättlyssnad musik når de ut. Det är liksom inte undra på att de drar allt från glada jazznoviser till hårdkokta impronördar till sina konserter." Franzén, OJ #5 2018